Svenska

Vagabond
Lugn, hjärtat, lugn
Inte hetsa upp sig fast människan erbjuder övernattning
Hjärtat, lugn
Du ska inte hamna bland främlingar
Själv minns jag alla gånger vi skilts åt
och skulle aldrig ge mig av utan dig, hjärtat
mitt, aldrig utan dig
(Ylva Hellerud – Hotell Hekla 1998)
reykjavík by night
min älskade i den kvalmiga värmen
å, ge mig ström
du som har uttaget
ge mig ström
och för dig ska stå öppet
ett frysfack i mitt bröst
här i vä-vä-värmen
ruttnar tänkespråken på läpparna
kommer förruttnelsestank från samtalen
ge mig ström
anförtro mig dina ord
saftiga kärleksord
jag förvarar dem i hjärtat
jag förvarar dem i frysfacket
(Ylva Hellerud – Hotell Hekla 1998)
I Siglufjordur
Här fanns aldrig skog mellan fjäll och hav
men under sillårens väntan i hamn täckte masterna fjorden.
Då var förödelsen obefintlig
det frodiga växandet ej i memoarerna.
När kumpanerna Moloken och Murken
är ute och driver
vet man berätta om de stora kasten
minns man
hur stimmen av karlar drog fram resolut.
Småstad i de snabba vinsternas snörpvad
vacklande penningfurstar stod pä kommandobrvggan.
Sedan har man lodat sig fram till frågan:
Var det med säkerhet sillen som svek?
(Jan Karlsson — Café Existens nr. 22/23 )flämtarens djupa natt
lägg inte på, tro inte
att jag nu stöna ur mig någon arrogant dikt
tro inte att nu skall ännu en narcissos anlända hit
för att spegla sig i dina ögon
bergsjöarna – nej
oljefläckarna på dessa dina pölar är ett faktum
som intet kan göras åt
andra får slita ur sig ögonen
göra nostalgins outtröttliga moral till en blindhund
men det är färgerna som facinerar mig
og jag tycker om ditt ständiga raseri
tro mig barbamama
jag vill träffa dig under spot-ljuser på broadway
jag vill träffa dig under välferdstadens bord
jag vill träffa dig mellan fyra ögon
mellan fyra flaktandi ögon
träffa dig
utlämnat åt min egen överlägsenhet, ja
lyssna till denna hårdade farisé
martyrernas fixidéer har jag ingen smak för
jag lärde mig aldrig enkelbecksinens latin
visa tolerans ändå
om jag läser botanikernas diktning i tidskriften
men jag är ett barn
og har knappast börjat fundera på arvet
bogart i casablanca
är min skarphedin i elden
och min jonas hallgrimsson plockade sin moss på berget
i mexico
ja tro mig, barbamama
jag passa inte alls som en förebild i en barnbok
en undirvisningsbar förebild som ställer särisländska frågor
och bär pedagogernas realistiska mindrevärdeskomplex på rygg
jag är ett multinationellt barn
med en svaghet för tricks
tror att med den rätta stilen
skulle till og med hallåflickan på tv
kunna bli levande nedanför midjan
vet att det är en annan mora som gäller
vet att vanans ATP-fonder gått i konkurs
og lyssna nu
lyssna till ditt multinationella barn
lägg ifrån dig hjemmet
lägg ifrån dig familie journalen
och kom
barbamama kom
inte, nej säg inte
att jag förnekar min delaktighet
säg inte att jag förnekar mitt ansvar
för en fredlig samlevnad
och samlivets problem
du vet att jag inte har någon ursäkt
du vet att jag inte har något alibi
vet att jag inte haft tur nog att vara född till kvinna
som aldrig velat krig
ja barbamama
sådant är livet
sådan är jag
och när vi nu talar om delaktighet
jag orkar föstås inte komma springande
även om de hemtama svarta fåren längrar ut
komplexet helgi njálsson
utklädd tillfröken sverige
nej, jag tiger
följer med sagorna
de väcker alltid beundran
och ännu vill prinsarna avslöja korruption
och ännu försöker de sig som svinherdar
och ännu vandrar de omkring i alltingshuset
i sitt uppriktiga sökande efter statskeppets kölsvin
men tro mi, barbamama
jag är ett multinationellt barn
och MEJ
längtar efter något annat
tveka inte
fråga inte alltid hur jag ser på saken
de fåfänga problemen
barbapapa i revolutionen är min ögonsten
barbapapa i journalistiken är min ögonsten
barbapaba i stadsstyrelsen är min ögonsten
och sluta stäla frågor sedan
och sluta tvivla på mig sedan
jag är fylld med levande motsägelser
tro mig, barbamama
min dikt är minst av allt en dikt
den är årets klaraste näspärla
som bidrar till att urholka stenen
nej, spela ine
spela inte votivgåvornas kyrka, inte i det här läget
pressa inte ur mig några löften
barbamama
ett mirakel eller ej
jag väntar
jag väntar på det kommande
jag vantar
och snart är sigaretterna slut
tro mig, barbamama
snart är det slut ochså med
tålamodet…
(þe)
Sommaren hemma
Den blå finklänningen äger du än
Och i en liten ask
har du bevarat en ljus lock
men din barndom
sen finns här
i en dockas tomma ögonhålor.
(þe)
Återseende
Det regnar, minnst du
nu regnar det på det sättet.
Ja
regnar fortfarande.
Och den årliga objudna gästen
augustinatten är här
aj
inte orkar vi gå ut.
Lite mer i glaset kanske?
Ja
Det  regnar fortfarande.
(þe)

flämtarens djupa natt

lägg inte på, tro inte
att jag nu stöna ur mig någon arrogant dikt
tro inte att nu skall ännu en narcissos anlända hit
för att spegla sig i dina ögon
bergsjöarna – nej
oljefläckarna på dessa dina pölar är ett faktum
som intet kan göras åt
andra får slita ur sig ögonen
göra nostalgins outtröttliga moral till en blindhund
men det är färgerna som facinerar mig
og jag tycker om ditt ständiga raseri
tro mig barbamama
jag vill träffa dig under spot-ljuser på broadway
jag vill träffa dig under välferdstadens bord
jag vill träffa dig mellan fyra ögon
mellan fyra flaktandi ögon
träffa dig
utlämnat åt min egen överlägsenhet, ja
lyssna till denna hårdade farisé
martyrernas fixidéer har jag ingen smak för
jag lärde mig aldrig enkelbecksinens latin
visa tolerans ändå
om jag läser botanikernas diktning i tidskriften
men jag är ett barn
og har knappast börjat fundera på arvet
bogart i casablanca
är min skarphedin i elden
och min jonas hallgrimsson plockade sin moss på berget
i mexico
ja tro mig, barbamama
jag passa inte alls som en förebild i en barnbok
en undirvisningsbar förebild som ställer särisländska frågor
och bär pedagogernas realistiska mindrevärdeskomplex på rygg
jag är ett multinationellt barn
med en svaghet för tricks
tror att med den rätta stilen
skulle till og med hallåflickan på tv
kunna bli levande nedanför midjan
vet att det är en annan mora som gäller
vet att vanans ATP-fonder gått i konkurs
og lyssna nu
lyssna till ditt multinationella barn
lägg ifrån dig hjemmet
lägg ifrån dig familie journalen
och kom
barbamama kom

inte, nej säg inte
att jag förnekar min delaktighet
säg inte att jag förnekar mitt ansvar
för en fredlig samlevnad
och samlivets problem
du vet att jag inte har någon ursäkt
du vet att jag inte har något alibi
vet att jag inte haft tur nog att vara född till kvinna
som aldrig velat krig
ja barbamama
sådant är livet
sådan är jag
och när vi nu talar om delaktighet
jag orkar föstås inte komma springande
även om de hemtama svarta fåren längrar ut
komplexet helgi njálsson
utklädd tillfröken sverige
nej, jag tiger
följer med sagorna
de väcker alltid beundran
och ännu vill prinsarna avslöja korruption
och ännu försöker de sig som svinherdar
och ännu vandrar de omkring i alltingshuset
i sitt uppriktiga sökande efter statskeppets kölsvin
men tro mi, barbamama
jag är ett multinationellt barn
och MEJ
längtar efter något annat

tveka inte
fråga inte alltid hur jag ser på saken
de fåfänga problemen
barbapapa i revolutionen är min ögonsten
barbapapa i journalistiken är min ögonsten
barbapaba i stadsstyrelsen är min ögonsten
och sluta stäla frågor sedan
och sluta tvivla på mig sedan
jag är fylld med levande motsägelser
tro mig, barbamama
min dikt är minst av allt en dikt
den är årets klaraste näspärla
som bidrar till att urholka stenen

nej, spela ine
spela inte votivgåvornas kyrka, inte i det här läget
pressa inte ur mig några löften
barbamama
ett mirakel eller ej
jag väntar
jag väntar på det kommande
jag vantar
och snart är sigaretterna slut
tro mig, barbamama
snart är det slut ochså med
tålamodet…

(þe)

Sommaren hemma

Den blå finklänningen äger du än
Och i en liten ask
har du bevarat en ljus lock

men din barndom
sen finns här
i en dockas tomma ögonhålor.

(þe)

Återseende

Det regnar, minnst du
nu regnar det på det sättet.

Ja
regnar fortfarande.

Och den årliga objudna gästen
augustinatten är här
aj
inte orkar vi gå ut.

Lite mer i glaset kanske?

Ja
Det  regnar fortfarande.

(þe)

Vagabond

Lugn, hjärtat, lugn
Inte hetsa upp sig fast människan erbjuder övernattning

Hjärtat, lugn
Du ska inte hamna bland främlingar

Själv minns jag alla gånger vi skilts åt
och skulle aldrig ge mig av utan dig, hjärtat
mitt, aldrig utan dig

(Ylva Hellerud )

reykjavík by night

min älskade i den kvalmiga värmen
å, ge mig ström
du som har uttaget

ge mig ström
och för dig ska stå öppet
ett frysfack i mitt bröst

här i vä-vä-värmen
ruttnar tänkespråken på läpparna
kommer förruttnelsestank från samtalen

ge mig ström
anförtro mig dina ord
saftiga kärleksord

jag förvarar dem i hjärtat
jag förvarar dem i frysfacket

(Ylva Hellerud )

I Siglufjordur

Här fanns aldrig skog mellan fjäll och hav
men under sillårens väntan i hamn täckte masterna fjorden.

Då var förödelsen obefintlig
det frodiga växandet ej i memoarerna.

När kumpanerna Moloken och Murken
är ute och driver
vet man berätta om de stora kasten
minns man
hur stimmen av karlar drog fram resolut.

Småstad i de snabba vinsternas snörpvad
vacklande penningfurstar stod pä kommandobrvggan.
Sedan har man lodat sig fram till frågan:
Var det med säkerhet sillen som svek?

(Jan Karlsson )

Pin It on Pinterest

Share This